logo hickoryshop - preserving the soul of golf

test4

The Old Course - med hickories!

old1

Med anor ända till 1400-talet räcker det med att nämna namnet för att inge respekt och ära. Den här dagen skulle det hända, att få spela en runda på en av de mest mytomspunna banorna i världen, Old Course. Årets Skottlandsresa började med en rivstart!

Egentligen skulle vi ha träningsspelat på Scotscraig inför det Skotska Hickorymästerskapet, men den här chansen kunde vi inte missa. Efter ett snabbt ombyte på vårt B&B gick vi förväntansfulla och nervösa ner till banan. Man har ju hört alla storys om personer som plockats av banan på 1:a tee för att dom har gjort bort sig på ett eller annat sätt.

Vi hann inte med så mycket till uppvärmning då vi kom direkt från flyget. Efter ett par puttar och lite stretchning så var det dags! Vi möttes av en yngre kille på tee som önskade oss välkomna och var väldigt hjälpsam och avslappnad, inte alls så strikt och dramatiskt som vi förväntade oss, så vi blev lite lugnare.

Solen sken och vinden ylade när vi peggade upp. 1:ans fairway, som delas med den 18:e, är bred som ett flygfält, trots att dom hade tagit många meter för läktaren på högersidan (British Open spelas på banan i mitten av Juli). Jag lyckades hitta en skaplig sving och slog en låg pressad brassie i motvinden som höll sig fint i den vänstra delen av spelfältet. Vilken lycka, första slaget avklarat!

Vi spelade gul tee som mätte ca 5700 meter, och det ska nog inte vara längre när man spelar med hickories. Jag lyckades inte riktigt nå green på andraslaget, trots att jag träffade min Iron perfekt. Men bollen stannade som tur är precis kort om "Swilken Burn". Chippen stannade sedan några decimeter från hål och jag klev av 1:a med ett par! Härlig start!

old2

Old Course är en ganska bred bana, jag slog nästan driver överallt utan större problem. Vi läste intensivt i banguiden tillsammans med de intruktioner som jag hittade i en av mina St Andrewsböcker. Det var den lokala caddyn Tip Anderssons instruktioner till Tony Lema när han spelade här på 60-talet, värdefullt och användbart!

De största problemen på banan är såklart de hiskeliga bunkrarna och onduleringarna tillsammans med de gigantiska greenerna. Om det skulle vara vindstilla så skulle jag nog gissa på att banan är ganska lättspelad. Nu är det dock sällan vindstilla här för banan ligger bara ett stenkast från öppet hav. Vi hade en frisk vind med riktigt hårda byar som gav oss en riktig utmaning. Vi fick även några regnstänk men hade turen att just missa ett kolossalt oväder som gled förbi när vi var längst bort på banan.

old4

Banan är ruskigt bra och väldigt speciell. Den hamnar inte 1:a på min lista, men såklart väldigt väldigt högt. Det är dyrt att spela en runda här(ca 170£) men att spela en sån här ikonisk bana är värt varje pund, iallafall en gång. Det som slog mig mest är nog hur stora och svåra alla onduleringar är, det ser inte riktigt ut så på bilder eller på TV. Det kommer bli väldigt kul att se British Open framöver när man väl har provat och fått uppleva The Old Course på riktigt.

Generellt så gick spelet ganska bra. Speciellt de första nio, där det endast var lite fler puttar som borde ha gått i. Drivern gick som tåget men jag hade svårt att få bollen att hitta greenerna med ytterst svåra chiplägen som följd och en hel del bogeys som följd.

På det klassiska 17:e "Road Hole" tog vi mod till oss och drev över hotellet (som sig bör!). Jag höll någonstans över C:et på skylten men slog tyvärr en liten draw och bollen hamnade till vänster om fairway. Från ruffen slog mig ner i den farliga greenbunkern och lyckades sedan med en riktigt skön "sandie" för att klara par. Yeeees!! 18:e hålet spelades i uppskattad medvind och solen i ryggen denna helt underbara kväll. Avslutade rundan som jag började med ett skönt par och slutade 82 slag brutto.

old6

Den obligatoriska fotograferingen på Swilken Bridge. :)

old7

 

 

 

 

  • /61-scottish-hickory-championship-2015
  • /59-historien-upprepar-sig

©2009 - 2016 Hickoryshop of Sweden