logo hickoryshop - preserving the soul of golf

test4

Back to Back to Back

Så var det dags återigen att försvara en titel. Den här gången hade jag dock chansen att spela hem Isaberg Hickory Open för tredje året i rad. Övernattningen på klubben, tillsammans med två storsnarkare från de västra delarna av Sverige, var kanske inte det bästa valet... jag fick kanske ihop en timmes dålig sömn den natten.

Efter en god frukost och massor med kaffe så kändes det bättre och jag begav mig till rangen för att mjuka upp den stela kroppen. Det var dryga 30 spelare som anmält sig till tävlingen som avgjordes på Isabergs Västra bana. Banan är en riktig höjdare, speciellt med hickory! Den är omväxlande, teknisk och rolig hela vägen runt och oftast i ett mycket bra skick.

Upptäckte på första tee att min 1-Iron hade fått en spricka i skaftet! Aj aj, den var ju tänkt att vara mitt vassaste vapen denna dag. Nåväl, jag slår ganska långt med min Mid Iron så den fick förtroendet istället samtidigt som jag valde lite fler drives än vad jag brukar slå på denna smala tallbeprydda skogsbana. Känslan i kroppen trots allt riktigt bra, jag kom igång riktigt bra med fina slag, säkra par och fina birdiechanser. Efter att ha satt en chip för birdie på svåra 5:an så blev jag ännu lite mer taggad. Par på 6:an och ytterligare en birdie på 7:an tog mig till -2. Enda misstaget var utslaget på 9:an. Jag hade tänkt att slå min 1 Iron på detta utslag, då Driver går för långt och Mid Iron för kort... Tog iallafall min driver, greppade ner och ställde upp mig för att slå en punchad fade längs högerkanten. Duffade slaget rejält och iväg flaxade en trött slice som inte nådde över vattenhindret. Dropp av boll med plikt, men trollade ihop en bogey och stannande på -1 för första nio. Något slag efter mig så jagade dock den duktiga hemmaspelaren Jerker Fritzell...

Jag gjorde ytterligare en duff på inspelet på 10:an och fick nöja mig med en skitbogey... tappade lite momentum genom att vara tillbaka på par. Missade en fin birdiechans på 11:an men fick ett fint par på svåra tolvan. Jag och Jerker höll jämna steg men nu kom vår tredje spelare igång, den rutinerade Eric Dawson! Jag och Jerker fastande i bogeyträsket medan Eric radade upp både par och birdies på löpande band och snart var det inte många slag som skiljde oss alla åt.

Efter ett kanonutslag på 17:e var jag lite för girig på andraslaget, och såklart lite rädd att dra bollen vänster. Bollen fastnade i högerkanten uppe i den tjocka ljungen. Med hickories så finns inte direkt någon möjlighet att piska ut en boll från ruff eller ljung. Jag gjorde vad jag kunde och fick ut bollen ca 20 meter tillbaka på fairway iallafall. Inspel och tvåputt för en bogey samtidigt som Jerker gjorde par och Eric som också tappade lite slag på hålet.

Inför 18:e skiljde det nu ett slag mellan mig och Jerker. Jerker som var först ut på tee slog en kanonfin drive i mitten av fairway. Jag piskade på lite för mycket så den rundade granen till vänster och hookade sig ner i ruffen nästan närmare ettan än artonde... Bollen låg rätt ok med det var ca 150 meter kvar och lätt motvind. Flaggan stod lite till höger på green så jag hade nästan fri väg för greenbunkern. Jag träffade bollen bra och fick en låg penetrerande bollbana i motvinden, bollen landade precis över bunkerkanten och fick en lite knuff åt höger ner mot flaggan och stannade där bara 3 decimeter från hål!! Vilken känsla och vilken lycka att plocka fram ett sånt slag just där. En skön birdie och 74 brutto så bärgade jag segern igen!!!! Booooom shakalak, snart döper vi om tävlingen till Isberg Hickory Open! ;)

IMG 8120

  • /79-scottish-hickory-extravaganza-2016
  • /77-lagvinst-4-a-1-a-2-a

©2009 - 2016 Hickoryshop of Sweden